Katalysators vision är att på varje plats, i varje folkgrupp och i varje subkultur förmedla evangeliet om Jesus och hans rike, göra lärjungar och forma nya enkla missionella församlingar – i Sverige och ut över världen.
Det handlar inte framförallt om de olika satsningar, träningar och sammankomster som Katalysator ordnar med. Kärnan av visionen är att få se en gräsrotsrörelse av människor som tar nya initiativ på plats eller plats för att sprida de goda nyheterna om Jesus. Därför kommer vi framöver att då och då publicera intervjuer med människor från olika platser. Tanken är att få sprida enkla berättelser om vad Gud gör som kan få bli till uppmuntran och inspiration för fler. I det här nyhetsbrevet vänder vi blickarna mot Göteborg.
Vilka är ni och var i Sverige befinner ni er?
David & Lotta Karlsson, Göteborg.
När startades församlingen ni är en del av och hur ser den ut idag?
2002 startade vad som tyvärr kom att bli en traditionell husförsamling. Att samla människor och dela visionen om att göra lärjungar fungerade inte till något annat än att just samla folk. Efter tre år togs beslutet att upphöra med mötena trots att huset var fullt på sammankomsterna. Istället erbjöds alla relationer av lärjungaskap. Alla utom tre försvann direkt. De följande fem åren blev de värsta i vårt liv, allt vi kan minnas är problem och frustration.
Den tredje fasen började 2010 då ett husbygge resulterade i grundandet av en kristen studentkommunitet där vi delar livet i vardagen, stöttar varandra i att följa Jesus och allt annat som hör till livet.
I dag snart tolv år senare ser det ut på ett liknande sätt. Vi är fler och kommuniteten är uppblandad med folk som inte studerar.
Hur tar missionsuppdraget sig uttryck utifrån er gemenskap?
Fokus har alltid varit att träna och sända ut lärjungar. Den egna stadsdelen med bl.a. två universitet och en mycket stor koncentration av stadens studentbostäder är är definierat som det kollektiva missionsfältet. Två gånger har vi lyckats etablera utposter med små husförsamlingar i det allra största området med studentbostäder. På samma sätt som det är svårt att få kontinuitet i huset med en målgrupp som ofta bara är i stan tillfälligt så har det varit svårt att hålla utposterna i liv. Varje individ har ett eget missionsfält på skolor och fakulteter, men det uttalade målet är att vi skall multipliceras även som grupp. Genom åren har två lärjungar har gjort precis detta och startat nya gemenskaper på egen hand.
För sex år sedan började ett helt nytt arbete i en av landets mest ökända betongförorter i nordost. Detta uttryck av missionsuppdraget har gått igenom flera spännande faser.
Under en tid satsade vi även i västra Göteborg, men trots en utpost så dog det hela med pandemin.
Missionsuppdraget tar sig också uttryck i samverkan men andra troende runt om i Göteborg med bl.a. evangelisationssatstningar samt nationellt och internationellt nätverkande. Vi reser iväg med lärjungarna till platser där de får möjlighet att nå ut med evangeliet och möta andra troende, och ta del av liknande men också helt andra uttryck av församlingen.
Har ni mött några utmaningar som ni kan dela med er av?
Det känns som att allt vi gör och har gjort skulle kunna kvalificera som utmaningar. Något som kanske skrämmer många är att är att starta något utan att veta vart det skall ta vägen, och lita på att Den Helige Ande kommer att leda och förse. Om man är öppen för att ändra och korrigera, och inte insisterar på att allt måste vara på ett visst sätt så får Den helige Andde fritt spelrum att skapa något underbart.
Vad har ni upplevt att Gud har gjort i och genom er gemenskap?
När man svarar på en sådan fråga så finns alltid risken att man framhåller det som ligger i linje med den egna visionen, och i olika grad så har det väl också blivit så, men vi lyfter gärna helt andra värden för att visa hur mycket Gud bryr sig om människors väl. Människor har fått ett hem långt hemifrån och en familj i Göteborg som man återvänder till när man har eller tar sig vägarna förbi. Socialt utsatta familjer har fått sina liv förändrade, flyktingar har fått en fristad och en möjlighet att komma in i det svenska samhället. Troende har fått börja leva Apostlagärningarna och se att det funkar. Gud har så väl på hemmaplan som i förorten skapat ett starkt vittnesbörd och ett uttryck av sin församling som varandes ETT. Människor från så många olika kulturella och religiösa bakgrunder som älskar varandra och lever tillsammans understryker det som Han sagt att om vi älskar varandra så skall man se att vi är Hans lärjungar.